Renovering av Fyren

Bakgrund

Vi köpte Stavikens fyrplats 1 april 2003. Direkt under våren började renoveringen av fyren och arbetet pågick fram till hösten 2003. Vi, är lika med Anna-Lena och Gunno Quist med barnen Helena, Johannes, Malin och Hanna. Med några timmars marginal blev vi klara till den i "Underrättelser för sjöfarande" (Ufs) angivna återtändningen den 22/9 2003.

Fyren har från början varit klädd med liggande förvandringspanel, en äldre typ av fjällpanel, men täcktes i början av 50-talet med det "eviga" materialet eternit. Några plattor hade under åren ramlat ner och det fanns vattenskador på några ställen.

Inför köpet av fyrplatsen kom frågan upp om att även fyren skulle omfattas. När jag så undersökte fyrens skick kom jag snart fram till att eterniten var i utmärkt skick men att reglarna den var spikad i, till stora delar var ruttna och att en omfattande renovering var nödvändig då springor i eterniten släppte in vatten som blev stående i väggen. Vi fann samtidigt att den gamla originalfasaden var kvar och att den till stora delar i förvånansvärt bra kondition. I valet av olika alternativ föddes då tanken på att kunna återställa fasaden och att öppna upp det fönster som sattes igen 1950. Man fick elström och elljus då, så fönstret behövdes inte.

Byte och lagning av panel och träkonstruktion

Vid midsommar och med 4 månaders "semestertid" i antågande, började jag och min svåger Mattias Rosander att bygga 5 våningar ställning. Ställningsmaterialet som vägde c:a 8 ton hade vi fått låna av Bröderna Järns ställningsfirma i Skoghall. Ett av oss mycket uppskattat lån!

Ambitionen var alltså att återställa fasaden i gammalt utseende men utan alla de läckor vi såg spåren av. I gamla tider byggde man med "bara" trä och det fick inte vara för dyrt. Jag tror inte heller man tänkte att det skulle stå i 140 - 150 år. Inte bygger vi heller alla gånger för att det ska bestå år 2150. Väggkonstruktionen som egentligen är ett brant tak har fungerat väl genom åren. Akilleshälen är väggarnas anslutning till fönstren och luckan, och till viss del hörnen. Här har vatten trängt in och bakomliggande balkar och brädor var ruttna med ett tunt skal inåt, där ytan kunnat torka upp.

Vi har använt en gammaldags linoljefärg som vi målat både fönster och panel med. Den kändes väldigt rätt när vi målade. Först grundning på "backen", rejält utspädd med linolja och sedan två strykningar på väggen. Vi avvaktar med en utvärdering av färgen tills något år gått. Tyvärr drog slutfasen ut på tiden och i detta sjönära läge var det problem med dagg i både augusti och september. Vi får se om detta har påverkat målningsresultatet. Här gjorde Helena en insats genom att vara kvar ensam i 14 dagar och slutföra målning m.m. Det måste ju bli klart så vi kunde riva ställningar m.m.

Det är så här i efterhand kul att veta att en stor del av fasaden är original, men med facit i hand skulle vi av tids och kvalitetsskäl, ha kört med bara nya brädor på hela fasaden.
Kompletteringarna med virke, c:a 1/3, är annars av tätvuxen kärnfura från Håltebyns såg i Västvärmland och hyvlingen har Bäcks såg utanför Säffle förtjänstfullt gjort. Dimensionen kan på bild se relativt klen ut men fasaden är 175x28 och hörnbrädorna är 200x28. Alla synliga spik är spikade med smidda och galvade spik från Mustafors bruk i Dalsland.
Dimensionerna spänner från 3” till 7” i hörnbrädorna.

En vacker morgon med fyren klädd i svart förhydningspapp. Temporära vindskydd som verkstad och målartak var till stor hjälp även om vi på det hela hade stor tur med vädret denna sommar.

För att återgå något till underarbetet så var nästa stora post att reparera regelverket runt fönster och lucka utan att det syntes allt för tydligt på insidan och att göra anpassningar i infällningen av de renoverade gamla fönstren i den nya och något tjockare väggen. Här hade man användning av många hjälpmedel, men inte av vinkelhaken, då knappt en vinkel är rät.

Varje regel och bräda är special och måste provas in. Många gånger upp och ner i stegen blev det.

Som nytt "undertak" har vi på väggarna använt oljehärdad masonit och utanpå den en 25 -30 mm spikregel. Denna lösning ger en ventilerad spalt bakom fasaden och över hela väggen. Utvändiga fönsterbrädor och droppnäsa över fönstren har täckts med bockad och lödd kopparplåt och fönstersmygarnas sneda sidor har först täckts med takpapp som i sin tur har fått en täckkuliss av spåntade plank 45x200.

En del av detaljerna på Staviks fyr gick förlorade när eterniten monterades. Genom att titta på Skoghalls fyr, som i princip är en likadan byggnad fast 10 år äldre och i stort sett i originalutförande, kunde vi efterlikna den lite grova inramningen av fönster m.m. Den valda lösningen ger ett liknande intryck men medger ett tätt skikt bakom samtidigt som den är ventilerad.

Hörnbrädorna ligger utanpå panelen och är till skillnad mot tidigare inte figurpassade till varje panelbräda utan det vatten som blåser in i den öppning som blir mot panelen tas om hand av ett "invändigt stuprör" av takpapp som täcker masoniten i varje hörn. De största skadorna i den gamla panelen var annars just i hörnen där kapillärkrafterna fick vatten att stå kvar. Utöver fönstren så har toppen under lanterninen och alla hörn och vinklar där det kan rinna eller stå vatten täckts med kopparplåt. Totalt 13 m². Lars Rolandsson på Hammarö Byggplåt har med mina ritningar som underlag klippt och bockat ämnen som jag sedan efter bästa förmåga har fått klippa till och löda ihop på plats. Roland Wester på WSP har gett en del goda råd vid valet av byggtekniska lösningar.

Gunno får med tillfredsställelse börja med första fasadbrädan. Bara 500 eller så kvar. Alla synliga spik är smidda och galvade från Mustafors.

Med hjälp av kättingtaljor och anpassningar av ställningen kunde vi lyfta lanterninen och taket på plats. Det skedde under en intensiv helg 19 - 21 september där vi utöver lanternin och tak även fick in 6 fönster, bord, fundament för lins, linsen, lampan och sektorglas, samt elektrisk inkoppling m.m. - På kvällen den 21 lyste fyren igen, en timme före utsatt tid. Sedan är det en annan historia att vi fick släcka ner några dagar tills VSS hade kollat och justerat sektorläget som ger läget för grund någon distans ut i sjön. Även små skillnader i läge mellan lampa och glas blir ett stort avstånd ute på sjön.

Inte bara en renovering

Utöver de rent byggtekniska jobben så medför ett sådant här projekt mycket annat. Det är inte så vanligt i dagens samhälle och familjeliv att vi får tillfälle att göra något tillsammans "på riktigt". Vi har upplevt att det har varit väldigt lärorikt och sammansvetsande för alla inblandade, både inom familjen och med övriga gamla och unga som deltagit i renoveringen.

En annan arbetsuppgift som är lite utanför byggarbetet men väl så viktig, är att hålla mat och husrum för upp till 20 personer när vi var som flest. Inte oväntat har Anna-Lena, utöver att vara lite av målarbas, skött detta med den äran tillsammans med familj och vänner. Även om vi har arbetat långa dagar så har det varit en förmån att mer eller mindre dagligen få avsluta dagen med någon form av grillfest i solnedgångens stämningsljus. Låt vara att vi vid några tillfällen fick rusa in vid julihögtryckens åskväder men annars har vi haft en fantastisk sommar.