Renovering av Uthuset

Fyrplatsens uthus har från början varit boning åt ett litet jordbruk. För länge sedan hade man en eller två kor, någon gris och höns.

Sista fyrvaktarna Harry och Sonja hade inte så mycket djur men hade fram till slutet av 60-talet höns.

Uthuset är vad vi vet samtida med övriga hus på fyrplatsen och uppfört 1860 eller i anslutning till det. Det är en vanlig brädfasad med läkt på vissa delar som från början varit målad med Falu rödfärg.

Under 80-talet fick vi som hyresfamiljer uppgiften att måla och blev tilldelade färg. Minde vetandes målades vi så hela uthuset med ”stugakrylat” eller i dagligt tal "plastfärg" direkt på falufärgen som man gjorde då. 

Sommaren 2004 då det var hög tid att renovera hela fasaden igen och på något sätt åtgärda detta misstag.

I vilket skick skulle fasaden vara i under plastfärgen?

Kan vi bevara den gamla karaktären eller måste vi byta allt?

Vid en närmare undersökning fann vi, inte utan viss förvåning, att visst var stora delar av fasaden mycket kraftigt eroderad med grova ådringar och springor fulla med plastfärg MEN inte rutten!

Skrapa var ju en sak, men hur kommer man åt i alla sprickor?

Efter många kontakter, råd och tester, kom vi fram till att en kombination av färgborttagningsmedel, skrapa, stålborse och högtryckstvätt var en hanterbar lösning.

Hela syd och västfasaden kunde räddas på detta sätt och är så vitt vi vet i original. Östfasaden byttes ut för något tiotal år sedan och målades nu om.

Nordfasaden hade haft det tuffare med mycket fukt som driver och blåser in från sjön. Nederdelen hade tagit mycket stryk och behövde mer genomgående renovering.

Om man byter en hel fasad eller sida på ett hus, vilket i princip är enklast, går mycket av den genuina känslan förlorad och huset ser "nytt och rakt" ut. Det ville vi inte.

I gamla och "resurssnåla" tider när virke var en bristvara om man var t.ex. fyrvaktare, bytte man så lite som möjligt. Man lappade och lagade. Då vi aldrig väljer den enkla vägen tog även vi denna väg på nordsidan.