Stavikens Fyr

The following text below is an extract from
The Swedish Lighthouse Society membership paper
“Blänket”, edition 2004:1 in Swedish.

It’s a description from the restoration of the Staviken Lighthouse by the family Quist in the summer 2003.
An English version might follow later on!

Nedanstående text är ett utdrag från en artikel i Svenska Fyrsällskapets medlemstidning Blänket nummer 2004:1,
lätt justerad och kompletterad.

OMSLAGSBILD: Staviks fyr.

Ta i och dra, takmontering sept 2003.

Under överinseende från fyrdotter, mormor Solveig, hissar Malin,

Helena och Anna-Lena upp taket till Gunno som tar emot.

Foto: Hanna Quist, 9 år

Renovering av 961100, Staviks fyr

av Gunno Quist

Vi köpte Stavikens fyrplats 1 april 2003. Direkt under våren började renoveringen av fyren och arbetet pågick fram till hösten 2003. Vi är lika med Anna-Lena och Gunno Quist med barnen Helena, Johannes, Malin och Hanna. Med några timmars marginal blev vi klara till den i Underrättelser för sjöfarande (Ufs) angivna återtändningen den 22/9. Fyren är alltså i drift men nu med det omvända förhållandet att Vänerns Seglationsstyrelse (VSS) istället är hyresgäst. Detta nya och omvända förhållande känns både roligt och spännande. Det började annars 1860 med att Anna-Lenas mammas pappas pappas pappa började som fyrvaktare. Han hette Erik Johansson. Egentligen börjar det 1799 med bildandet av föregångaren till Vänerns Seglationsstyrelse. Nästa man i sysslan var sonen Johan Gustav Eriksson som tog över 1909. Morfar Harry Eriksson fortsatte sedan fyrvaktarvärvet fram till början på 50-talet då fyren automatiserades. Han fick då fram till sin pensionering 1967 komplettera med andra sysslor som t.ex. prickutsättning inom VSS. Fyrvaktare Harry och mormor Sonja bodde sedan kvar i fyrstugans ett rum och kök fram till 1973 då de byggde ett mer modernt hus med både vatten och värme ett par hundra meter inåt land.

Sedan dess och fram till våren 2003 har släkten hyrt Stavikens fyrplats som fritidshus. Det var med den bakgrunden en märklig känsla att på försommaren som nybliven ägare sätta brytspettet i fyrens eternitfasad. Vi är då framme vid en beskrivning av fyren och själva renoveringen.

Fyren

Staviks fyr är en av fyra större trätornsfyrar i Vänern. De andra är Skoghall, Smörhättan och Hjorten. Totalt i Vänern har Vänerns Seglationsstyrelse (VSS) idag 80 fyrar i drift. Totalt i fyrlistan är det 135 fyrar i Vänern. Vissa av dessa sköts av VSS på entreprenad och andra sköts direkt av hamnarna.

Stavikens fyr är ett sexkantigt klätt trätorn, 13,5 m högt fördelat på fyra våningar och 6 m i basen. I varje hörn står en stolpe som är drygt 300 mm i fyrkant och våningsplanen är sedan sammanbundna med invändigt synliga grova fyrskäringar. Högst upp ovanpå en stadig träram står lanterninen (fönsterhus) i gjutjärn med 6 fönster. Gjutjärnsramen utan fönster väger c:a 350 kg. På lanterninen är det sedan som tak en sexkantig "kopparstrut" med toppkula. Fyren har för var tid haft sin fyrteknik. Vad jag vet började det med fotogendrift och en fyrmekanik med någon typ av lod för drivning och som vi ser spåren av idag i form av hål i golven. 1998 ersattes 50-talets AGA-system och tillhörande gas-backup med ett 12-voltssystem och batteriladdare.

Platsen

Fyren ligger på fastlandet c:a 20 km nordöst om Säffle och längst ut på den udde som utgör inloppet till viken Staviken. Det är en av få naturliga skyddshamnar utmed Vänerns västra kust och där Värmlandssjön är som bredast. I gamla tider och med "bara" segelskutor var det en värdefull plats att ta lä vid när stormarna tog i. En egenskap som även dagens sjöfarare i fritids-båtar kan uppskatta när vågorna på kort tid kan nå ansenliga höjder.

Fyren har från början varit klädd med liggande förvandringspanel, en äldre typ av fjällpanel, men täcktes i början av 50-talet med det "eviga" materialet eternit. Några plattor har under de senaste åren ramlat ner.

Inför köpet av fyrplatsen kom frågan upp om att även fyren skulle omfattas. När jag så undersökte fyrens skick kom jag snart fram till att eterniten var i utmärkt skick men att reglarna den var spikad i till stora delar var ruttna och att en omfattande renovering var nödvändig då springor i eterniten släppte in vatten som blev stående i väggen. Vi fann samtidigt att den gamla originalfasaden var kvar och till stora delar i förvånansvärt bra kondition. I valet av olika utföranden föddes då tanken på att kunna återställa fasaden inklusive att öppna upp det fönster som sattes igen 1950. Man fick ju elström och elljus så då behövdes inte fönster. Ett tråkigt men klokt beslut då troligen stora delar av norrfasaden skulle ha fått rötskador annars.

Eterniten har börjat att ramla ner av sig själv då spikbrädorna är slut.
Gamla originalfasaden syns bakom.

Bild: Hålet från bilden ovan är igensatt, den ljusa plattan över fönstret. Hela fyren är lite skabbig och trött!

Renoveringen

Iförda filtermask och hängande i klätterrep plockade vi under två lördagar i maj ner de dryga tusentalet eternitplattorna och packade dem i plastsäckar för vidare deponi på soptippen. Klättermetoden sparade mycket ställningstid och gick förvånansvärt smidigt. Inte minst tack vare vännerna Ulf Lind tillsammans med grannen och klättraren Lennart Romberg som även stod med klätterutrustning.

Ulf Lind hänger fritt med en gammal fisklåda för transport av plattor på väg ner. Man vill ha dom så hela som möjligt, mindre att plocka med och mindre damm.

Väl framme vid midsommar och med 4 månaders "semestertid" började jag och min svåger Mattias Rosander att bygga 5 våningar ställning och 14 m högt, av de c:a 8 ton material vi fått låna av Bröderna Järns ställningsfirma i Skoghall. Ett av oss mycket uppskattat "lån"!

Ambitionen var alltså att återställa fasaden i gammalt utseende men utan alla de läckor vi såg spåren av. I gamla tider byggde man med "bara" trä och det fick inte vara för dyrt. Jag tror inte heller man tänkte att det skulle stå i 140 - 150 år. Inte bygger vi heller alla gånger för att det ska bestå år 2150. Väggkonstruktionen som egentligen är ett brant tak har fungerat väl genom åren. Akilleshälen är väggarnas anslutning till fönstren och luckan och till viss del hörnen. Här har vatten trängt in och bakomliggande balkar och brädor var ruttna med ett tunt skal inåt, som faner, där ytan kunnat torka upp.

Tanken var ju att återanvända alla bra brädor. Detta krävde att de c:a 500 fasadbrädorna togs ner hela, att de sorterades i bra och dåliga och efter i vilket väderstreck de suttit. Vidare behövdes det urplockning av kanske 5000 rostiga smidda spik, renhyvling och skrapning av 100 års målarfärg, avkapning av dåliga ändar, sortera igen, grundmåla och lägga på tork.

Här gjorde Helena och Johannes tillsamman med mina systrar Eva och Inger med familjer en heroisk insats i det fantastiska och varma juli vädret. Det är varmt att köra elhyvel i mer än 30
graders värme 10 timmar om dagen. Men de har bevisat att även dagens ungdomar kan jobba.

Det är så här i efterhand kul att veta att en stor del av fasaden är original men med facit i hand skulle vi av tids och kvalitetsskäl ha kört med bara nya brädor i hela fasaden.
Kompletteringarna med virke, c:a 1/3, är annars av tätvuxen kärnfura från Håltebyns såg i Västvärmland och hyvlingen har Bäcks såg utanför Säffle förtjänstfullt gjort. Dimensionen kan på bild se relativt klen ut men fasaden är 175x28 och hörnbrädorna är 200x28. Alla synliga spik är spikade med smidda och galvade spik från Mustafors bruk i Dalsland.
Dimensionerna spänner från 3” till 7” i hörnbrädorna.

Bild: Gunno får med tillfredsställelse börja med första fasadbrädan. Bara 500 eller så kvar. Alla synliga spik är smidda och galvade från Mustafors.

För att återgå något till underarbetet så var nästa stora post att reparera regelverket runt fönster och lucka utan att det syntes allt för tydligt på insidan och att göra anpassningar i infällningen av de renoverade gamla fönstren i den nya och något tjockare väggen. Här hade man användning för många hjälpmedel, men inte av vinkelhaken, då knappt en vinkel är rät. Varje regel och bräda är special och måste provas in. Många upp och ner i stegen blir det.

Som nytt "undertak" har vi på väggarna använt oljehärdad masonit och utanpå den en
25 -30 mm spikregel. Denna lösning ger en ventilerad spalt bakom fasaden och över hela väggen. Utvändiga fönsterbrädor och droppnäsa över fönstren har täckts med bockad och lödd kopparplåt och fönstersmygarnas sneda sidor har först täckts med takpapp som i sin tur har fått en täckkuliss av spåntade plank 45x200.

Det är det gamla fönstret och karmen men en helt ny inbyggnad klädd med kopparplåt och men en plankfasad på sidorna framför takpapp.

I sammanhanget kan sägas att en del av detaljerna på Staviks fyr gick förlorade vid eternitmonteringen men jag har varit och tittat på Skoghalls fyr som i princip är en likadan byggnad fast 10 år äldre och i stort sett i originalutförande. Vi har velat efterlikna den lite grova inramningen av fönster m.m. och den valda lösningen ger ett liknande intryck men medger ett tätt skikt bakom samtidigt som den är ventilerad.

Hörnbrädorna ligger utanpå panelen och är till skillnad mot tidigare inte figurpassade till varje panelbräda utan det vatten som blåser in i den öppning som blir mot panelen tas om hand av ett "invändigt stuprör" av takpapp som täcker masoniten i varje hörn. De största skadorna i den gamla panelen var annars just i hörnen där kapillärkrafterna fick vatten att stå kvar. Utöver fönstren så har toppen under lanterninen och alla hörn och vinklar där det kan rinna eller stå vatten täckts med kopparplåt. Totalt 13 m². Lars Rolandsson på Hammarö Byggplåt har med mina ritningar som underlag klippt och bockat ämnen som jag sedan efter bästa förmåga har fått klippa till och löda ihop på plats. Roland Wester på WSP har gett en del goda råd vid valet av byggtekniska lösningar.

Målning och fönster

Vi har som sagts tidigare velat återskapa så mycket som möjligt av den gamla karaktären. Till detta hör att vi renoverat fönster med gamla beslag och blåsta glas. Fönstret på tredje våningen har varit igenbommat i över 50 år och efter mycket letande fann vi en av två bågar på uthusvinden. Janne på Högboda fönsterhantverk i Kil har utfört renovering och kopiering av bågar. Tillsamman med kompisen Ulf Lind har jag sedan renoverat karmar m.m. på plats.

Vi har använt en gammaldags linoljefärg som vi målat både fönster och panel med. Den kändes väldigt rätt när vi målade. Först grundning på "backen", rejält utspädd med linolja och sedan två strykningar på väggen. Vi avvaktar med en utvärdering av färgen tills något år gått. Tyvärr drog slutfasen ut på tiden och i detta sjönära läge var det problem med dagg i både augusti och september. Vi får se om detta har påverkat målningsresultatet. Här gjorde Helena en insats genom att vara kvar ensam i 14 dagar och slutföra målning m.m. $Det måste ju bli klart så vi kunde riva ställningar m.m.

Bild: Gunnos syster Inger Kvissberg med döttrarna Johanna och Josefin och Ebbe Quist grundmålar fasadbrädor.

Bild: En vacker morgon med fyren klädd i svart förhydningspapp. Temporära vindskydd som verkstad och målartak var till stor hjälp även om vi på det hela hade stor tur med vädret denna sommar.

Lanterninen och tändning

Bland det första vi gjorde i början av rivningen var att demontera tak och lanternin. Fantastiskt att smidda bultar efter 143 år med lite hjälp av rostolja går att "lätt" skruva isär. Under en av sommarens få riktiga busvädersdagar plockade jag och vår 15 åriga dotter Malin ner 350 kg gjutjärn och med hjälp av farfar Ebbe lastade vi det på kärra för vidare transport till Säffle.

Dan Person på Bläster Industrilack Säffle AB och Berndt Kjellgren på AB Säffle Varmförzinkning har förtjänstfullt hjälpt oss att blästra, varmgalvanisera och måla lanterninen för ytterligare minst 150 års tjänst! En mycket uppskattad sponsring av vårt projekt. Under 2005 var det även här som delarna till fyren Pater Noster ytbehandlades så vi var bara en liten förövning!

I samband med reparation av lanterninen har Verkstadsbolaget i Säffle utfört rostlagningssvetsning på lanterninens ståndare.

Bild: Lanterninen hos Bläster Industrilack Säffle AB efter galvning och före målning. De gjorde ett utmärkt jobb och har med sitt arbete supportat renoveringsprojektet.

Lagning av lanternin
Vid galvningen gick tyvärr toppringen i två delar. Inre spänningar, värme och allmän hantering har sina risker.
Arne Svensson på Industrimekano i Grums lagade mycket snyggt ringen med två nerfrästa rostfria plattor och 4+4 försänkta rostfria M12 skruvar.

Det är värdefullt att få så bra hjälp med specialproblem mitt i semestertider!

Bild: Några veckor senare hämtar Gunno och Helena lanterninen hos Bläster Industrilack Säffle AB. Den är nu tvåkomponent epoximålad. (Med ett extra lager linoljefärg väl på plats för att gå ihop med resten av fyren).

Bläster Industrilack Säffle målade sedan lanterninen hopmonterad och med hjälp av kättingtaljor och anpassningar av ställningen kunde vi lyfta den och taket på plats. Det skedde under en intensiv helg 19 - 21 september där vi utöver lanternin och tak även fick in 6 fönster, bord och fundament för lins, linsen och lampan, sektorglas, elektrisk inkoppling m.m. - På kvällen den 21 lyste fyren igen, en timme före utsatt tid. Sedan är det en annan historia att vi fick släcka ner några dagar tills VSS hade kollat och justerat sektorläget som ger läget för grund någon distans ut i sjön. Även små skillnader i läge mellan lampa och glas blir ett stort avstånd ute på sjön.

Bild: Nu är lanterninen nästan på plats, Ebbe, Helena och Malin är nöjda att ha kommit så långt, nästan på plats. Tre taljor och lite extra höjning av ställningen fick den ca 350 kg tunga lanterninen, fönsterramen av gjutjärn, på plats.

Lördag kväll, med gemensamma krafter fixar Anna-Lena och svärfar Ebbe fyrtaket på plats.

Bild: Söndag em, Gunno räcker över linsen till Helena inför tändningen samma kväll.

Bild: Söndag kväll, lagom till solnedgången på den utsatta dagen, den 22 september, lyste fyren igen. Ett etappmål även om en hel del arbete återstod med att riva och packa ställningar mm.

Bild: Oktober, langen går, Mattias Rosander, Gunno och Helena langar ner ca 200 plankor och ännu flera rör och kopplingar.

Allt ska dras på handkärra till vägen och lastas i högar vilket bl.a. Anna-Lena och Malin kämpar på med.

Runt ikring

Utöver de rent byggtekniska jobben så medför ett sådant här projekt mycket annat. Det är inte så vanligt i dagens samhälle och familjeliv att vi får tillfälle att göra något tillsammans "på riktigt". Vi har upplevt att det har varit väldigt lärorikt och sammansvetsande för alla inblandade, både inom familjen och med övriga gamla och unga som deltagit i renoveringen.

Efter ett tag, om man orkar hänga i och lära sig nya uppgifter, så lämnar man rollen "att hjälpa till" och övergår i att "jobba på riktigt". Man växer mycket på sådana erfarenheter. En väl så viktig upplevelse som egentligen alla behöver göra förr eller senare i livet om vi ska fungera i vardags- och arbetsliv.

En annan arbetsuppgift som är lite utanför byggarbetet men väl så viktig är att hålla mat och husrum för upp till 20 personer när vi var som flest. Inte oväntat har Anna-Lena, utöver att vara lite av målarbas, skött detta med den äran tillsammans med familj och vänner. Även om vi har arbetat långa dagar så har det varit en förmån att mer eller mindre dagligen få avsluta dagen med någon form av grillfest i solnedgångens stämningsljus. Låt vara att vi vid några tillfällen fick rusa in vid julihögtryckens åskväder men annars har vi haft en fantastisk sommar.

Inte har det varit långt till en (kort) badpaus heller när värmen varit för intensiv.

Avslutning

Någonstans mellan 2-3000 timmar i arbete och planering har vi tillsamman med släkt och vänner lagt ner på renoveringen sommaren 2003. Vi vill som avslutning passa på att tacka alla nämnda och ej nämnda som på olika sätt hjälpt till så att vi har kunnat slutföra vårat projekt i tid och på ett sådant sätt som skett. Inte minst gäller detta samarbetet med alla på VSS och tidigare lotsbefälhavaren Ingvar Dyberg.